En lördag
Igår tittade jag på Blonie, en film om Marliyn Monroe. Så när jag belv rastlös, så bestämde jag mig för att fixa mig lite.
Nu ska jag försöka masa mig vidare till affären för att köpa mat. Tips på vad man kan laga för mat under veckan?
Bring it on B.!
Jag är en dötråkig tjej som bryr mig om mitt jobb och min hälsa. Jag är konflikträdd och förfinar de hårda orden många gånger. Ex och nya tjejen är blande de värsta jag kan träffa på stan och jag blir så nervös och rädd så jag skakar. Jag har inget med deras liv med min pojkvän/ex att göra. Två personer har ju valt att bryta upp, varför rota i det eller? Visst, självklart att jag kan brista på alla cylindrar men jag kan svälja det lika fort. Tills... de söta små raggen kommer. Gud bevare mig väl va de kan vara naglar i rumpan alltså. Visst, har jag en kille som väljer att ragga runt så får jag väll skylla mig själv att jag går runt 24/7 i mjukiskläder och utan smink. Men de där små, söta raggen alltså..
Det irriterar mig att personer inte kan sätta sig in i min situvation som flickvän (lr vad man nu kan vara i vissa fall..) och detta kan störa mig i flera år. Och inte nog med det.. Man blir ju aldrig va med dem! Detta fina HAHA smile försvinner som inte. Det måste vara som en ren reflex för dem. Och då spricker mina proppar totalt! Det är i såna stunder som man har god lust att gå fram, le och säga med den finaste rösten man har; "Han tyckte ändå att du var skitjobbig och du kommer nog inte heller längre än såhär. Du kanske inte har märkt det, men hans nya tjej får dig att se ut som en grå mus. Du skulle ändå inte palla trycket av att han vill ha dina vänner mer än dig. Han är bara för väluppfostrad för att be dig lägga av."
Jag är en tävlingsmänniska. Klart att det triggar mig. Klart att jag vill se bättre ut en henne. Klart att jag döljer min kokande ilska med en ointresserad blick. AAAHHHH!
Kanske jag är för osäker på mig själv eller att jag bara nojar mig. Men jag kan seriöst inte vara ensam om denna känsla? Jag vet vad tjejer går för, jag vet själv vilken häxa jag kan vara om jag vill sätta den sidan till. Men det är aldrig lönt det. Det blir bara massa intriger och någon går alltid lesen ur de hela.
Jag tror ju knappast att jag är den enda tjejen som backar ett extra steg när man får veta att killen man pratar med har tjej? Handlar det om hur mogen man är eller vill man vara testa gränser?
Jag kokar lite smått just nu i alla fall och hoppas att någon känner igen sig.
Nostalgi kanske?
Jag kommer så väl ihåg när jag var 12 år och Sara tvingade mig att läsa Harry Potter. Jag hade just blivit världens bokmal och plöjde igenom allt jag kunde komma över. Men Harry Potter tvärvägrade jag att läsa. Häxor, trollkarar och troll var för småbarn. Jag bestämde mig dock för att läsa den barnsliga boken för att kunna överbevisa alla att den inte var så himlans bra. Jag hade fel. J.K.Rowling tog mig in i en förtrollad världe där alla monster inte längre var så farliga. Där troll inte var elaka, utan mest pantade. Där det fanns en skola som man aldrig blev uttråkad i.
Visst hade jag svårt att hänga med ibland och det var många gånger jag fick läsa om början av boken för att ens kunna förstå slutet, men det var alltid värt mödan. Att för några timmar om året kunna uppslukas av en värld som var bortom våran, men ändå så nära. Läsa hur hon blandade ihop verkligheten med ren fantasi i historien om en lite föräldrarlös pojke.
Jag kommer ihåg hur uppspelt jag var varje gång en nu bok släpptes. Ett nytt äventyr och samtidigt de välkända personerna i boken.
Jag tror inte att jag skulle varit lika intresserad av böckerna och filmerna om jag inte hade börjat läsa de i en tidig ålder. Man har som fått växa upp med böckerna.
Jag kommer så väl ihåg när Sara och jag försökte hitta liknelser mellan Hogwarts och våran egen skola. Och visst fanns de där allihopa. Dumbeldore, professor Snape och många, många fler. Vi hade våra källarhålor med kemi och matte. Herregus vilken nostalgi.
Det som förvånar mig var att biosalen inte var full med barn, nej,nej. Den var full med folk i min ålder. Vi som blivit förtrollad av Harry Potter och som tålmodigt har väntat på slutet. Och besviken blev jag inte.
Näväl, frågan är ju nu; Vad ska jag läsa nu? Inget kommer att kunna trollbinda mig som Harry Potter böckerna. Jag är i fel ålder. Jag får helt enkelt vänta tills den dagen jag kan läsa böckerna för mina barn och se intresset växa i deras ögon. Jag kommer att sakna Harry Potter:)
Jag saknade min mamma idag
Mitt hem!
Hej världen!
I fredags var det ett år sen jag träffade min pingla! Hon är bland den bästa i världen och nu får jag bo med henne tills hon flyttar hem igen! Om ni hade träffat henne, så hade ni älskat henne! Hon är helt tokigt grym.
Vad händer i mitt liv? Jag springer runt i mitt ekorrhjul och försöker att ta mig igenom våren. Jag vill ha sommar. Det här med att blogga har jag nog växt ifrån. Vad mer kan jag säga? Jag har pratat konstant i 22 år. Jag behöver inte säga så mkt mer.
I år hade jag dock haft världens bästa bästa födelsedag och även hunnit vara på en grym kryssning. Jag lever på mitt liv här nere och visst längtar jag hem ibland, men jag har inte så mkt att komma tillbaka till. Jag har nästan allt här nere.
Jag kan nog säga att jag tar en dag i taget och tänker inte så mkt på vad ska hända i framtiden, jag får ta den som det kommer. Herregud vad djup jag blev nu.
Harre så länge!
Jag tar det inte mer
Men nu är det slut på detta. Jag kan inte vara såhär elak mot mig själv. Jag gav dig allt och fick inget tillbaka. Jag fick ett axelryck och ett kort svar: Jag har som kommit över dig.
Varför ska jag ens vara vän med dig när du trycker ner mig i skosulorna hela tiden. Du säger att du älskar mig och självklart är kär i mig. Du kan bara säga det till mig och ingen annan. Du kan inte stå för det du verkligen känner. Om du verkligen, verkligen älskade mig så skulle du aldrig ha flyttat hem. Du kunde inte ens ge mig ett år.
Jag är ledsen att det måste sluta såhär. Men jag kan verkligen inte se dig längre. Jag har inget mer att säga dig. Jag känner mig ledsen och såra och tänker inte låta mig själv sjuka så lågt igen. Du tycker mina beslut är äckliga och dumma. Men jag är bara sjukt dum om jag går tillbaka till dig. Är det någon som utnyttjar mig, så är det du.
Det är slut nu.. Jag har inget mer att säga
Jag är ute och leker på djupa vatten
Ligger sjuk och fick en släng av panik
Jag hade iaf ett val och jag tog de. Men det är inte roligt att sitta ensam i det här. Sanningen är att du vet hur det ligger till och hur jag har haft det, men jag kan inte bara ringa och be om tröst.
Ahh, jag kvävs! Ångest och illamående. Blä!
Pärlor åt svin
Har fått höra så sjukt mkt under helgen och nej, jag tror inte att jag bryr mig allt för mkt. Få precis det jag behöver och vill ha. Och jag klarar mig bra på detta. Sedan får vi helt enkelt leva med det vi har just nu. Så snälla, låt mig få bli södersliten och uppslukad på samma gång. Ni borde prova det, det är helt fantastigt. Jag är beroende av facebook, iPhone och dig på söndagar!
I'm a free bitch baby!
I'm a bitch
Jag måste blev ju utmanad;)
4 TV-program jag ser:
1. SOS Västkust
2. Böda Camping
3. Efterlyst
4. Vänner
4 saker jag gjort idag:
1. Sovit
2. Jobbat
3. Åkt tunnelbana
4. Kollat på TV
4 saker jag längtar efter:
1. Jag har en snygg karl
2. Långt hår
3. Mina finnar försvinner
4. Sommaren
4 saker på önskelistan:
1. MAC dator
2. Kaffebryggare
3. Verktyg
4. En HELT egen lägenhet
4 personer jag utmanar:
1. Cecilia
2. Sandra
3. Bill
4. Bull
Jag blev utmanad av Cecilia
3 saker som skrämmer mig: Valar, mörka vatten och total ensamhet
3 saker jag har på mig: Mössa, linne och sockar
3 sanningar: Jag är svinblyg, jag sjunger i duschen och jag var töntig när jag var liten
3 saker jag verkligen vill ha: Ett förstahandskontrakt, en karl och mer pengar varje månad
3 personer jag utmanar: Jessica, Sandra och Nathalie
"Hon jobbar efter malmskillnadsgatan"
Jag har iaf inte parkerat där. Hah!
För dig som inte fattar mitt sthlm snack, så googla!
Btw, KONTORET jag jobbar på ligger på Brunnsgatan.
Hej Livet
Hej Livet,
Hur mår du? Jag mår skitbra idag! Jag sitter här i nya lägenheten och alla saker ligger fortfarande på golvet. Jag har fått in alla kläder och de mesta grejerna är uppe på hyllor lr i lådor under sängen. Jag bor btw i ett partyhus har jag kommit fram till. Grannen till höger gökar på till AIK - DIF och grannen ovanför har fest. Ska jag vara ärlig, så är det sviinroligt ändå. Ja, jag måste erkänna att jag saknar mina sambos, men jag säger som Jessica: Det är skönt att skita med dörren öppen. Jag kan lyssna musik högt om jag vill för de är faktiskt ingen ännu som stört sig på att jag lyssnar på svennebanan. Lägenheten är hur mysig som hellst och jag hoppas att jag får en egen likadan innom en snar framtid.
Min helg har varit helt ok. Jag har insett att jag faktiskt lever som en 21 åring igen. Fiser när jag vill, kliar mig i rumpan lite gran och jag kan bli apad om jag så vill. Jag har inte sutit hemma så mkt ändå. Och nästa vecka kommer ju Freddan. På något sätt så kan jag överleva utan honom. Det var svårt ett tag men jag tror att vi måste andas för att få det bästa sedan. För hoppningsvis.
Jag har rensat luften om har varit så tjock och irriterad. Och det kändes riktigt bra.
Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv. Jag ser ljuset och jag visste att det skulle komma förr lr senare. Jag vill inte rymma hem lika mycket. Visst kommer jag att komma hem förr lr senare.
I morgon så är jag en 08 IRL!;) Har bott här i ett år.
Fick dock höra igår: Man måste vara över 1.60 för att kunna bli det.
1.60 upp i min RUMPA;)
Nu ska jag gå och köpa salt och sedan bara LE:D
Just dance, gonna be okey!
